fitforbaby.blogg.se

Som sagt så är målet med min viktnedgång att få ett plus på graviditetstestet. Detta är något vi längtat efter i flera år.

 

Vi har försökt ganska så aktivit i två år men vi har inte skyddat oss på kanske fyra år. Från början tänkte vi mest "det blir när det blir" men nu tänker jag på det vareviga dag. Tänk att man i flera år LÄNGTADE efter mensen, att man var OROLIG över att bli gravid. Nu är det tvärtom, nu är det BESVIKELSE varje gång man känner den där molande värken den där tiden i månaden. Fy fan!

Låter hemsk nu men jag blir knappt glad när vännerna berättar att de väntar smått, jag blir bara galet avundsjuk och ledsen och ställer mig frågan "när är det vår tur"? Klart att jag blir glad för vännernas skull men det är inte på samma sätt.

 

Det är barn och gravidmagar ÖVERALLT.. På TV, på affären, på jobbet och verkligen överallt.

 

Tycker att vi försöka på alla möjliga sätt, missionären, legat med kudde under rumpan bla bla bla..

 

Har nu det sista funderat på att söka hjälp, något måste ju vara galet eftersom det inte tagit sig än. Anledningen att vi inte gjort det tidigare är antagligen känslan av att jag är för överviktig för att få hjälp. Är rädd för att få svaret att jag måste gå ner i vikt innan jag kan söka hjälp så då har jag tänkt att gå ner i vikt före dess. Men tiden går ju och har jag inte lyckats med det än.. Har hört att det dessutom ska vara långa köer så det kanske är lika bra att kontakta dem nu och försöka gå ner samtidigt. Kanske blir det ytterligare en sporre??

 

Kram från en uppgiven jag...